Ett moster i förklädnad....

Jag är en fruktansvärd människa. Jag är så hemsk och grym och jag mår verkligen dåligt över mitt agerande. Trots att jag inte har haft något val, har mitt beteende mot denna främling förföljt mig under ca tre veckor och inte gett mig många timmar fria från dåligt samvete och ånger.
Varje morgon i ca tre veckor har jag, med hjälp av alla mina 68 hk i bilen, slitit sönder en liten, söt spindels nät. Ett nät som spindeln har lagt ner både tid och ork på. Kämpat hela natten med att spinna sina fina trådar och med en arkitekts skicklighet skapat underbara skapelser. Varje natt har den lilla spindeln kämpat och varje morgon fått nätet sönderslitet av mig. Vackra nät, fulla med härlig mat som fastnat under natten, mat som spindeln aldrig fått chansen att äta upp till frukost.

Spindeln har valt att bygga sina nät mellan min fina bil och en ful, blå bil. Varje natt har spindeln trälat, varje morgon fått nätet sönderslitet och varje eftermiddag, när bilarna åter står parkerade jämte varandra, fortsatt sitt eviga arbete. Jag har försiktigt backat ut från parkeringen, sett näten slitas av, och känt mig som en fruktansvärd människa. Jag har verkligen tänkt på denna stackars lilla spindel som jag är så elak emot.
I fredags kväll skulle jag åka till en mycket kär vän, och det uppbyggda nät som spindeln hade hunnit åstadkomma, slets av som vanligt. Jag åkte i väg och skulle göra en snabb mellanlandning i en affär och spindeln var i mina tankar som vanligt. Jag stannade bilen på parkeringen och skulle precis öppna dörren för att kliva ut när jag fick syn på den……. Spindeln!

Den lilla, stackars spindeln var inte längre så liten och det var inte heller synd om den. Utanför på min backspegel satt den, stor som en övergödd galt, och stirrade på mig med mina stora, vattniga ögon. Giftigt saliv rann ur dess mungipor och jag såg vreden i dess ögon och min överlevnadsinstinkt tog överhand.
Jag sa till mig själv – Nä, nu jävlar! …….och steg ur bilen. Med blicken fäst på odjuret funderade jag över mina chanser att överleva, och innan jag visste ordet av, gav jag den en karatespark så att den omtumlad och överraskad föll ner på marken. För ett ögonblick tappade jag den ur sikte, men snart såg jag den igen. Jag höjde mitt högra ben och med all kraft som man kan utvinna ur mig, såg jag till att den inte längre skulle kunna utgöra ett hot mot mänskligheten.
Jag skakade av mig rädslan, rättade till mina kläder och styrde kosan in mot affären. Kände mig mycket stolt över att jag räddat världen från en säker undergång.

Piraten i mitt liv .......

Har varit på bio med min dotter idag - hon bjöd! Tycker jag var gulligt utav henne. Vi var och såg Pirates of the caribbean - I främmande farvatten som är den fjärde filmen om piraten Jack Sparrow. Jag har de tre första filmerna på DVD och kommer springa till affären den dag de släpper fyran som köpfilm. Jag är helt såld på dessa filmer och önskar - av hela mitt hjärta - att Jack skulle komma och röva bort mig inatt.

Allvarligt talat: Kommer ni ihåg de känslor man hade när Rob Lowe tittade ner från en poster på väggen, där hemma i flickrummet när man var liten. Eller när man såg Dirty Dancing första gången och man trodde att man skulle gå sönder när Patric tittade in i kameran - rakt på dig!! Det är så jag känner när jag ligger här i min bäddsoffa och trycker sista nummret av Film på bio mot bröstet och drömmer mig bort till blågröna hav och en halv-virrig pirat. Men vad gör det att han är lite virrig, vem är inte det?

Konstigt att dessa känslor kan infinna sig i en snart 40 år gammal kropp. Jag kan förstå det när jag var 10 år men nu vet jag ju bättre. Jag vet att jag kommer inte missa bussen nån kväll och bli upplockad av Jack Sparrow som bara råkar åka förbi mig och tycka att jag är det vackraste han sett och han vill inget hellre än att leva med mig i resten av sitt liv.Jag vet att det kommer inte hända ......... men visst vore det trevligt.

Nå väl, vad vore väl en natt på The Black Pearl? Säkert blåsig, och stormig, och blåsig och alldeles, alldeles underbar. Så jag tar en ny biotidning (tog ju två ex) då den gamla nu är sönderpussad, vänder på mig och somnar sakta in samtidigt som Jack tittar på bara mig.......

God Natt - AJ!

Könshår, hudavlagringar och annat smått och gott!

När man separerar är det inte bara hälften av porslinet som försvinner utan även den person som har gjort alla dom där äckliga sakerna som jag själv inte velat göra. Ett exempel är att rensa avloppen.

Att rensa avlopp är nog det äckligaste jag vet, efter att städa skötrum/toaletter på campingplatser, och jag blir äcklad bara av tanken på avlopp. Jag har nog gjort det två gånger i mitt liv och det är två för många. Man brukar väl säga så, att en gång är ingen gån,g men två gånger är en gång för mycket. I alla fall i detta läget.

Jag hade tur att få tag på en lägenhet snabbt och godkände att den tidigare hyresgästen inte gjorde en "riktig" flyttstädning. Så dum jag är. Efter knappt två månader i lägenheten är det nu stopp i både duschen och handfatet. Urk!! Jag trodde inte att det kunde bli värre men det blir det. Jag har nu kommit underfund med att det är ju okända människors hår och hudavlagringar som ligger där nere och jag klöks av bara tanken. Könshår - naglar - slemloskor - FY FAN!!

Hittade en bild på www.herrljungabostäder.se som verkligen i detalj beskriver den plan som nu börjat ta form i mitt huvud.

Jag har inhandlat gummihandskar redan. Nu funderar jag på vad jag ska ha för att skydda ansiktet. Dels från lukten men framför allt mot eventuella stänk som kan komma att flyga upp. Har oxå planerat att ha flera doftljus igång för att jämna ut oddsen lite

Tar tacksamt emot fler förslag.

Har även funderat över andra sätt att lösa problemet.

1. Bjuda in väninna med familj. Under middagen kan jag beklaga mig över den prekära situation jag befinner mig i. Hennes man jobbar nämligen på ett saneringsföretag och han sanerar värre saken än avlopp. (går inte in på hans jobb djupare, det är så äckligt ibland)
2. Ragga upp främmande människa på gatan och locka med nybakade bullar mot en liten arbetsinsats. (Usch, det lät nästan lite slampigt)
3. Ringa Rut och samtidigt få avdrag för skiten. Det är ju nästan som att jag får betalt för förra hyresgästens avlagringar - Urk igen!
4. Ringa hyresvärden och beklaga mig och samtidigt bli stämplad som irriterande hyresgäst.

Nej det är nog bara att hoppa i våtdräkten, leta upp alla skydd som finns och starta saneringen.

Önska mig lycka till - det kan och kommer behövas!

Polly som sällskap - mysigt!

Jag skulle vilja dela med mig av något som hände mig i helgen. Vi var några vänner som bestämde oss för att låta fredagen bestå av god mat, film och godis. Hade en toppenkväll!!

Efter en mycket trevlig och god kväll sov jag gott och vaknade full av energi. När jag kom ner i köket och skulle städa undan lite från kvällen innan upptäckte jag till min stora glädje att det fanns en Polly kvar i påsen. Dagens lycka!! Jag njöt av den där i morgonstunden.

Senare på kvällen efter en dag full av aktiviteter är det dags att krypa till sängs. Då upptäcker jag till min stora förskräckelse att det hade visst funnits två Polly kvar i påsen. Den ena fanns i min mage sen många timmar tillbaka. Den andra låg smält och utkletad i min BH. Vilket slöseri på Polly, men har nog aldrig haft så sött sällskap en dag som denna.

Länge leve Polly!

Utdrivningsritual........

Nu är det dags. Nu har jag tröttnat och nu ska den jävlen ut!

Jag pratar givetvis om den lilla tjockisen som under ett obevakat tillfälle tagit min kropp i besittning. Jag skulle enkelt kunna säga att jag är beredd att driva ut detta elände – en gång för alla.
Ni som känner mig vet att jag har lagt på ett par trivselkilon de sista åren. Jag förstår inte hur det har gått till, för jag lever verkligen ett sunt och hälsosamt liv. Det är den där andra parasiten som nästlat in sig i mig som är så svag för sötsaker. Den vill ha fredasmys och lördagsmys. Sen tycker den om söndagsmys också. Sen myser den gärna även på måndagar och tisdagar. På onsdagen är det ju lilla lördagen så då blir det också mys.

Men nu får det vara bra. Jag ska ingå i en ritual i kväll och så får jag hoppas att det går bra efter det. Önska mig lycka till!

Sorbet och strumpebyxer i nylon

Tänkte avsluta dagen med en hiss och en diss. Det kan nog tänka sig att det kan bli en återkommande händelse här i bloggen.
Så jag börjar med att hissa Sia´s underbara sorbet med flädersmak. Det var verkligen ett ”halleluja moment” och det kommer att ske igen. En njutning som man inte kan sätta ord på. Skulle lätt kunna äta det i resten av mitt liv. Helt ljuvlig…… Dagens diss är billiga, satans nylonstrumpebyxer. (ja, jag är från Vetlanda och då säger man så) Hade slut på dem hemma så jag köpte ett 5-pack hos Ica-Stig runt hörnet i går kväll.
I dag på morgonen när jag drog upp dem ur förpackningen, och man får verkligen dra, fick jag fram något som ser ut att passa till en flaggstång. Innan jag hade hittat in i dem så har det redan gått två maskor. Dags att dra ut ännu en flaggstångsdräkt ur förpackningen och göra ett nytt försök – lite lugnare denna gång.
När jag väl hade fått på de satans strumpebyxerna så inser jag att de har märkt kartongen fel för skrevet på strumpebyxerna satt halvvägs nere vid knäna. I ren frustration gick jag och åt frukost, och tio minuter senare är passformen något bättre.
När jag kommer fram till jobbet, cyklat dit utan större problem, så har strumpebyxerna fått två stora knän. Grenen är tillbaka ungefär halvvägs ner till knäna och när jag går förbi ett skyltfönster inser jag att det inte ser bra ut.
Jag fortsätter resten av dagen med att dra i strumpebyxerna då de hela tiden har en tendens till att liksom rulla ner under magen. Varför gör de så mot mig????

Jobbet slutar och jag gjorde lite ärenden med Emelie på stan. Ju mer vi går ju tyngre blir grenen och jag är övertygad om att om vi inte åker hem snart kommer de att hänga runt smalbenen snart. Väl hemma, efter att gått upp till 4:e våningen, sliter jag av eländet. Det är en sådan befrielse att slippa ur detta helvetes plagg och när jag har slängt dom på golvet ligger de där som en oformlig massa och bara skrattar åt mig.

Utav detta har jag lärt mig en sak, och detta är något ni bör komma ihåg och lägga på minnet: Snåla ALDRIG på kvalitén när det kommer till strumpebyxer i nylon.

Med cykel i stan

Jag har börjat cykla igen. Ni som känner mig sen tidigare vet att jag gjorde vissa försök när jag bodde på landet men var inte helt nöjd med hur det gick. På landet var det ungefär så här: Efter 50 meter hade man fått in något flygfä i ögat. Efter 200 meter hade något hårt flugit in i pannan på en så det gjorde riktigt ont. Efter 500 meter hade du svalt ett ganska bra gäng med otäcka djur. Ja inga älgar eller bävrar eller så, ni förstår nog vad jag menar. Sen kan ni ju tänka er när man kom hem efter en 5-6 km. Man behövde ju ingen kvällsmat den dagen, om jag säger så. Urk!!

Nej, nu cyklar jag bara i stan. Det är ju inte lika många saker i luften här som det är på landet. Nej, för i stan ligger alla hemskheter på marken istället eller där runt i kring. Jag har nu cyklat till jobbet i ett par veckor och kan härmed räkna upp följande faror och äckelsaker som jag stött på:
-krossat glas - inte bra för cykeldäcken
-avgaser från buss - inte mysigt att hamna bakom en buss som precis kör ut från hållplatsen
-förvirrad tant med rullator på cykelbanan - dom varken ser eller hör något över huvudtaget
-på marken använd kondom med innehåll, tidigt en söndags morgon - jag kommenterar inte det utförligare
-diverse avlämnade kroppsvätskor - speciellt uppkomna efter stadsbornas rikliga alkoholintag under helgen
-parkerade bilister som plötsligt slänger upp dörren - kan sluta riktigt illa samt att min dynamo slås på vid gupp eller häftiga inbromsningar
-vattenpölar som man upptäcker för sent - slutar med kraftig sväng eller blöta byxben
-förskoleklass som är ute och går på led - de tar ju aldrig sluuuuut
-barnvagnar i bredd på trottoar/cykelbana - man får vara glad om de inte har tvillingvagnar
-vägarbete och dålig asfalterad väg - guppar för mycket och min dynamo går på

Jag skulle kunna göra listan längre, men det tar vi en annan gång. Jag längtar redan nu (jag ljuger) till i höst/vinter då jag måste cykla med paraply samtidigt som jag undviker alla vattenpölar och tanter med rullator.

Mors blommor hänger med

Sommaren innan mamma gick bort fick jag några lättskötta blommor av henne som jag kunde ha i mitt lilla land. Mamma hade verkligen gröna fingrar och hennes trädgård var helt underbart. Det var roligt att få lite av mammas trädgård och jag skulle låta dom växa upp och tillslut hamna i min förhoppningsvis fina trädgård någon gång i framtiden.

På den tiden bodde jag på Tomasgatan i Vetlanda. Sen flyttade jag, min dotter Emelie (jag har fått ok på att skriva om henne nu), vår hund och mammas blommor till Huskvarna. Blommorna hamnade i ett nytt litet land och mammas blommor fick nu avnjuta solen i Vätterbygden.
Sen blev jag kär och galen och det var dags för blommorna att flytta igen. Denn gång blev det ut till landet och jag och Emelie följde givetvis med. Där trodde jag nog - och blommorna oxå för den delen - att flytteriet var slut. Men så blev det inte och idag var det dags igen. Blommorna är nu stadsbor och har flyttat in på min balkong.

Men jag kan inte sluta fundera på vad mamma tänker där upp i himlen. Jag tror inte att hon tycker att man ska asa runt på blommor på det sättet som jag har gjort. Dom får ju inte chansen att "rota till sig" ordentligt. Och tyvärr blir det nog inte så mycket rot denna gång heller. Tjing!

Min inneboende - Sven

Det är ju inte bara jag som flyttat in till stan, min dotter följde oxå med. Men jag har inte fått något klartecken från henne ännu, så vi lämnar Em utanför så länge.

Men jag har en till inneboende - Sven. Sven hyr en halv kvadratmeter av mig och han är en mycket bra hyresgäst. Han är lugn och ordentlig av sig men han visar tydliga tecken på att flytten in till stan har påverkat honom. Han är mycket mer aktiv nu och springer ute och ränner hela nätterna. Visar annars inga tecken på att känna sig förvirrad utan uppträder som en sann stadsbo. Han är ju dock född i stan så han känner sig kanske hemma nu.

Sven är en Sibirisk dvärghamster på ca 8 månader. Nej - det är inte ett djur som ungarna tröttnat på. Ja - jag köpte den till mig själv. Jo - jag vet att jag snart är 38 år. Men va då, jag ville ha en hamster. Tyvärr lever de inte så länge så vi har nog inte så lång tid kvar tillsammans.

På stan i högklackat

Nu när jag har flyttat in från landet till den stora staden har jag fått byta ut mina gummistövlar mot lite mer stadsanpassade skor. Slutar jobba om några minuter och behöver gå och inhandla något att ha på sig i helgen. Cyklat till jobbet i högklackat skor och tänkt inte så långt att jag ska gå på stan nu efteråt. Hur ska det gå? Jag stapplar ju mellan cykelparkeringen och mitt skrivbord och undviker att lämna platsen om jag inte nödvändigtvis måste det. Kommer väl sluta med att jag springer runt barfota och ser ut som den bonne jag är.

Ännu en blogg om en människas liv som ingen ändå vill läsa

Nu ska jag blogga! Kan alla andra så kan jag också. Tänkte dela med mig av mitt liv som är så fruktansvärt intressant och innehållsrikt. (känner i ryggmärgen hur min dotter suckar just nu)

Vi får se vad det kommer handla om. Säkert blir det en hel del vardag samt en och annan fest. Lite om djur (min hamster Sven) och andra ointressanta saker som jag funderar över. Fundera är nämligen något jag är bra på och som jag gör en hel del. Några vettiga saker men oftast om helt oviktiga struntsaker som inte är värda min energi. Men sån är jag!

Välkommen till pyttipanna - mitt liv. Lite rester som jag slängt ihop av det som fanns hemma. Lite krydda på det så blir det nog bra och förhoppningsvis ät bart.