Jag har börjat cykla igen. Ni som känner mig sen tidigare vet att jag gjorde vissa försök när jag bodde på landet men var inte helt nöjd med hur det gick. På landet var det ungefär så här: Efter 50 meter hade man fått in något flygfä i ögat. Efter 200 meter hade något hårt flugit in i pannan på en så det gjorde riktigt ont. Efter 500 meter hade du svalt ett ganska bra gäng med otäcka djur. Ja inga älgar eller bävrar eller så, ni förstår nog vad jag menar. Sen kan ni ju tänka er när man kom hem efter en 5-6 km. Man behövde ju ingen kvällsmat den dagen, om jag säger så. Urk!!
Nej, nu cyklar jag bara i stan. Det är ju inte lika många saker i luften här som det är på landet. Nej, för i stan ligger alla hemskheter på marken istället eller där runt i kring. Jag har nu cyklat till jobbet i ett par veckor och kan härmed räkna upp följande faror och äckelsaker som jag stött på:
-krossat glas - inte bra för cykeldäcken
-avgaser från buss - inte mysigt att hamna bakom en buss som precis kör ut från hållplatsen
-förvirrad tant med rullator på cykelbanan - dom varken ser eller hör något över huvudtaget
-på marken använd kondom med innehåll, tidigt en söndags morgon - jag kommenterar inte det utförligare
-diverse avlämnade kroppsvätskor - speciellt uppkomna efter stadsbornas rikliga alkoholintag under helgen
-parkerade bilister som plötsligt slänger upp dörren - kan sluta riktigt illa samt att min dynamo slås på vid gupp eller häftiga inbromsningar
-vattenpölar som man upptäcker för sent - slutar med kraftig sväng eller blöta byxben
-förskoleklass som är ute och går på led - de tar ju aldrig sluuuuut
-barnvagnar i bredd på trottoar/cykelbana - man får vara glad om de inte har tvillingvagnar
-vägarbete och dålig asfalterad väg - guppar för mycket och min dynamo går på
Jag skulle kunna göra listan längre, men det tar vi en annan gång. Jag längtar redan nu (jag ljuger) till i höst/vinter då jag måste cykla med paraply samtidigt som jag undviker alla vattenpölar och tanter med rullator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar