Sorbet och strumpebyxer i nylon

Tänkte avsluta dagen med en hiss och en diss. Det kan nog tänka sig att det kan bli en återkommande händelse här i bloggen.
Så jag börjar med att hissa Sia´s underbara sorbet med flädersmak. Det var verkligen ett ”halleluja moment” och det kommer att ske igen. En njutning som man inte kan sätta ord på. Skulle lätt kunna äta det i resten av mitt liv. Helt ljuvlig…… Dagens diss är billiga, satans nylonstrumpebyxer. (ja, jag är från Vetlanda och då säger man så) Hade slut på dem hemma så jag köpte ett 5-pack hos Ica-Stig runt hörnet i går kväll.
I dag på morgonen när jag drog upp dem ur förpackningen, och man får verkligen dra, fick jag fram något som ser ut att passa till en flaggstång. Innan jag hade hittat in i dem så har det redan gått två maskor. Dags att dra ut ännu en flaggstångsdräkt ur förpackningen och göra ett nytt försök – lite lugnare denna gång.
När jag väl hade fått på de satans strumpebyxerna så inser jag att de har märkt kartongen fel för skrevet på strumpebyxerna satt halvvägs nere vid knäna. I ren frustration gick jag och åt frukost, och tio minuter senare är passformen något bättre.
När jag kommer fram till jobbet, cyklat dit utan större problem, så har strumpebyxerna fått två stora knän. Grenen är tillbaka ungefär halvvägs ner till knäna och när jag går förbi ett skyltfönster inser jag att det inte ser bra ut.
Jag fortsätter resten av dagen med att dra i strumpebyxerna då de hela tiden har en tendens till att liksom rulla ner under magen. Varför gör de så mot mig????

Jobbet slutar och jag gjorde lite ärenden med Emelie på stan. Ju mer vi går ju tyngre blir grenen och jag är övertygad om att om vi inte åker hem snart kommer de att hänga runt smalbenen snart. Väl hemma, efter att gått upp till 4:e våningen, sliter jag av eländet. Det är en sådan befrielse att slippa ur detta helvetes plagg och när jag har slängt dom på golvet ligger de där som en oformlig massa och bara skrattar åt mig.

Utav detta har jag lärt mig en sak, och detta är något ni bör komma ihåg och lägga på minnet: Snåla ALDRIG på kvalitén när det kommer till strumpebyxer i nylon.

Med cykel i stan

Jag har börjat cykla igen. Ni som känner mig sen tidigare vet att jag gjorde vissa försök när jag bodde på landet men var inte helt nöjd med hur det gick. På landet var det ungefär så här: Efter 50 meter hade man fått in något flygfä i ögat. Efter 200 meter hade något hårt flugit in i pannan på en så det gjorde riktigt ont. Efter 500 meter hade du svalt ett ganska bra gäng med otäcka djur. Ja inga älgar eller bävrar eller så, ni förstår nog vad jag menar. Sen kan ni ju tänka er när man kom hem efter en 5-6 km. Man behövde ju ingen kvällsmat den dagen, om jag säger så. Urk!!

Nej, nu cyklar jag bara i stan. Det är ju inte lika många saker i luften här som det är på landet. Nej, för i stan ligger alla hemskheter på marken istället eller där runt i kring. Jag har nu cyklat till jobbet i ett par veckor och kan härmed räkna upp följande faror och äckelsaker som jag stött på:
-krossat glas - inte bra för cykeldäcken
-avgaser från buss - inte mysigt att hamna bakom en buss som precis kör ut från hållplatsen
-förvirrad tant med rullator på cykelbanan - dom varken ser eller hör något över huvudtaget
-på marken använd kondom med innehåll, tidigt en söndags morgon - jag kommenterar inte det utförligare
-diverse avlämnade kroppsvätskor - speciellt uppkomna efter stadsbornas rikliga alkoholintag under helgen
-parkerade bilister som plötsligt slänger upp dörren - kan sluta riktigt illa samt att min dynamo slås på vid gupp eller häftiga inbromsningar
-vattenpölar som man upptäcker för sent - slutar med kraftig sväng eller blöta byxben
-förskoleklass som är ute och går på led - de tar ju aldrig sluuuuut
-barnvagnar i bredd på trottoar/cykelbana - man får vara glad om de inte har tvillingvagnar
-vägarbete och dålig asfalterad väg - guppar för mycket och min dynamo går på

Jag skulle kunna göra listan längre, men det tar vi en annan gång. Jag längtar redan nu (jag ljuger) till i höst/vinter då jag måste cykla med paraply samtidigt som jag undviker alla vattenpölar och tanter med rullator.

Mors blommor hänger med

Sommaren innan mamma gick bort fick jag några lättskötta blommor av henne som jag kunde ha i mitt lilla land. Mamma hade verkligen gröna fingrar och hennes trädgård var helt underbart. Det var roligt att få lite av mammas trädgård och jag skulle låta dom växa upp och tillslut hamna i min förhoppningsvis fina trädgård någon gång i framtiden.

På den tiden bodde jag på Tomasgatan i Vetlanda. Sen flyttade jag, min dotter Emelie (jag har fått ok på att skriva om henne nu), vår hund och mammas blommor till Huskvarna. Blommorna hamnade i ett nytt litet land och mammas blommor fick nu avnjuta solen i Vätterbygden.
Sen blev jag kär och galen och det var dags för blommorna att flytta igen. Denn gång blev det ut till landet och jag och Emelie följde givetvis med. Där trodde jag nog - och blommorna oxå för den delen - att flytteriet var slut. Men så blev det inte och idag var det dags igen. Blommorna är nu stadsbor och har flyttat in på min balkong.

Men jag kan inte sluta fundera på vad mamma tänker där upp i himlen. Jag tror inte att hon tycker att man ska asa runt på blommor på det sättet som jag har gjort. Dom får ju inte chansen att "rota till sig" ordentligt. Och tyvärr blir det nog inte så mycket rot denna gång heller. Tjing!

Min inneboende - Sven

Det är ju inte bara jag som flyttat in till stan, min dotter följde oxå med. Men jag har inte fått något klartecken från henne ännu, så vi lämnar Em utanför så länge.

Men jag har en till inneboende - Sven. Sven hyr en halv kvadratmeter av mig och han är en mycket bra hyresgäst. Han är lugn och ordentlig av sig men han visar tydliga tecken på att flytten in till stan har påverkat honom. Han är mycket mer aktiv nu och springer ute och ränner hela nätterna. Visar annars inga tecken på att känna sig förvirrad utan uppträder som en sann stadsbo. Han är ju dock född i stan så han känner sig kanske hemma nu.

Sven är en Sibirisk dvärghamster på ca 8 månader. Nej - det är inte ett djur som ungarna tröttnat på. Ja - jag köpte den till mig själv. Jo - jag vet att jag snart är 38 år. Men va då, jag ville ha en hamster. Tyvärr lever de inte så länge så vi har nog inte så lång tid kvar tillsammans.

På stan i högklackat

Nu när jag har flyttat in från landet till den stora staden har jag fått byta ut mina gummistövlar mot lite mer stadsanpassade skor. Slutar jobba om några minuter och behöver gå och inhandla något att ha på sig i helgen. Cyklat till jobbet i högklackat skor och tänkt inte så långt att jag ska gå på stan nu efteråt. Hur ska det gå? Jag stapplar ju mellan cykelparkeringen och mitt skrivbord och undviker att lämna platsen om jag inte nödvändigtvis måste det. Kommer väl sluta med att jag springer runt barfota och ser ut som den bonne jag är.

Ännu en blogg om en människas liv som ingen ändå vill läsa

Nu ska jag blogga! Kan alla andra så kan jag också. Tänkte dela med mig av mitt liv som är så fruktansvärt intressant och innehållsrikt. (känner i ryggmärgen hur min dotter suckar just nu)

Vi får se vad det kommer handla om. Säkert blir det en hel del vardag samt en och annan fest. Lite om djur (min hamster Sven) och andra ointressanta saker som jag funderar över. Fundera är nämligen något jag är bra på och som jag gör en hel del. Några vettiga saker men oftast om helt oviktiga struntsaker som inte är värda min energi. Men sån är jag!

Välkommen till pyttipanna - mitt liv. Lite rester som jag slängt ihop av det som fanns hemma. Lite krydda på det så blir det nog bra och förhoppningsvis ät bart.